Gryning.

Gryningen har börjat falla,
hemgång för alla.
En blir två och problem tycks plötsligt bli få.
Vågrät gymnastik i par,
när inga hämningar finns kvar.
Omdömet har försvunnit,
berusningen vunnit.
Ångest dagen därpå undgår väldigt få.

Jag dricker mycket och ofta,
begriper inte ordet "softa".
Blir promiskuös och omdömeslös.
Försöker bli av med allt jag är genom att bli någon jag inte är.
Jagar smärta när allt jag drömmer om är ett hjärta.
Någon som håller mig kär för den jag egentligen är..

Ambivalens

Jag bär på en önskan om att bli sedd,
att existera utan att prestera gör mig rädd.
Mitt liv består av ett uppdrag,
ett enda misstag och du är svag.
Har aldrig sett det stora målet,
däremot fallit ner i det demoniska hålet.

Jag har kvar min vision av perfektion.
Ambivalens speglar hela min existens.

Avskyr den jag är och den ryggsäck jag bär.
Jag bär på en önskan om att bli osynlig
-för jag vet att jag är oduglig.

Jag lovade mig själv att inte gråta,
inte dra täcket av självömkan över mig och försvinna.
Jag bestämde mig för att ta mina konsekvenser och biverkningar.
Jag ville så gärna lyckas!

Men i regnet ser ingen när du gråter,
tårar och regndroppar suddar ut ansiktets konturer.
Självömkan och självförakt blir till en enda fet mask av falska leenden och skratt.
Bakom masken är blicken död,
samtidigt som hoppet lyser med sin fulla närvaro.
Ambivalens speglar hela min existens.

Håll om mig trots att jag inget förtjänar.
Hata mig inte utan att först ha älskat.
Jag lovade mig själv att inte gråta.

Hoppe hoppe hare.

Likt försökskaniner i bur testar vi olika kombinationer.
Jag blundar och låter mig falla ner i det surrealistiska gapet.
Min dolda verklighet blottas då jag vältrar mig i morötter av ångest.
Jag tuggar och tuggar,men oavsett hur mycket käkarna jobbar så förblir jag hungrig.
Magen är tom och morötterna försvinner upp i rök. Allt är en enda diffus inbillning.
Jag är ingenting och tomheten ekar i min bur.

Jag ber Dig,
släpp ut mig och låt mig visa dig hur högt jag kan skutta!
Med dig behövs inga mediciner.

Låt mig slippa..

Oavsett vad jag får så kommer det alltid finnas en dröm som aldrig besannas.
Det är drömmen om att aldrig somna,drömmen om att slippa vakna.
När natten låter klockor ringa i mina öron,
klockor som betonar all den ångest som mörkret bär,
då hör jag inte längre balladen om kärlek.
När allt det vackra faller samman är jag inte äldre än flickan som växte upp för fort,
flickan som berövades möjlighet att le när leken var som roligast.
Jag blir hon som kramade nallen godnatt och somnade in i en natt som befläckades av alla de galenskaper Han bar inom sig.

Jag springer och försöker slippa all skräck som ligger begravd i natten.
Vill inte blunda och höra alla varningsklockor.
Vill inte behöva agera oberörd av all den panik som sprider sig inom mig
-ibland är allt hopplöst.

I fantasin lever jag i ett liv där dagen aldrig tar slut och dygnet består av olika moment,
dock utan att för den sakens skull ta slut och bli till ett nytt dygn natten burit.
I det liv jag skapat i en surrealistisk och romantiserad verklighet,är dygnet ett oskrivet blad som saknar tomma rader.
Jag fyller dygnet med en historia som aldrig sover.

Oavsett vad jag får så kommer det finnas en dröm som aldrig besannas.

Imagine- John Lennon(Lyrics)